Oh, the joy.

Idag vaknade jag tio över fyra, på eftermiddagen. Det känns som en bra tid att stiga upp, tycker jag. 13 timmars sömn. Känns lagom. Undrar om jag möjligtvis sovit aningen för lite under veckan...

Dagens element av spänning har varit icke-existerande, vilket känns fullkomligt underbart med tanke på att det är lördag... Åh, ironin. Medan andra människor roar sig med normala, skojsiga, lördagssaker är det mest intressanta som hänt mig att jag sminkat mig väldigt... annorlunda. Knallrosa och grönt. Det känns fint.

God mat har jag åtminstone ätit. Lammstek och potatisgratäng. Jag gillar mat. Omnom.

Nu sitter jag och roar mig med att titta på Rebecca som släpper ut och sätter upp håret lite för många gånger för att det ska se naturligt ut. Rapar gör hon också - högt - men det är trevligt. Riktiga kvinnor rapar ordentligt.

När detta inlägg är publicerat blir det till att städa toaletten på övervåningen. OH, THE JOY.

Nu är det jag som är Buzz Lightyear.

- Du, nu är det jag som är Buzz Lightyear!

- Det vill jag med, men det vill tydligen inte jag.

Jag kom på att jag glömde ta med ovanstående citat i förra inlägget, så jag dedicerar helt enkelt detta inlägg enbart åt nyss nämnda citat, som slank ur Tuts mun för en (1) respektive ett par dagar sedan. ♥

Känn dig speciell som får ett helt eget inlägg, hubbie. Det är det inte alla som får, vet du.

Lava and stuff.

Jag har gjort något enormt underligt idag, eller snarare imorse, eller inatt. Om jag ska vara ärlig är jag inte helt säker på när jag gjorde det, utan det enda jag är säker på är att jag inte var fullkomligt vaken under tiden. En gissning är att jag gjorde denna underliga sak kring 04:36, när Rebecca fick för sig att smsa mig (alltid trevligt, särskilt när man högsta volymen på telefonen. Det tackar jag för!). Vad är det då som jag roat mig med i sömnen, månntro?

Jag har ändrat min alarmtext på telefonen till "Lava and stuff", vilket jag märkte först när klockan ringde klockan 06:00. Genast dyker ett par frågor upp i huvudet; Varför gjorde jag detta? Vad menar jag med detta?

Varför jag gjorde det har jag ingen egentlig aning om. Mitt enda minne - tyvärr ett väldigt vagt sådant - av incidenten är att jag drömde och tydligen var tvungen att skriva ner något, i drömmen. Uppenbarligen handlade drömmen om lava.

Vad jag menar med detta har jag heller absolut ingen aning om. Någon som vågar sig på en gissning?

Jag kan inte komma nära dig utan att bli blöt.

- Jag kan inte komma nära dig utan att bli blöt.

- Rebecca

- Tänk om man har barn och döper dem till Sås i mellannamn. Då kan man döpa dottern till Beatrice och kalla henne för Beasås!

- Rebecca

- Tidelag är mysigt.

- My

Idag har varit en oerhört fartfylld dag. Jag har knappt hunnit sätta mig ner längre än fem minuter åt gången! Okej, kanske inte, men det har åtminstone hänt saker idag! Saker som besök i Luleå för engelskalektion (en av mina engelskalärare är från Nya Zeeland - har ni någon aning om hur fint han pratar?!) och saker som möte på Rådhustorget med Rebecca följt av inhandlande av glass och provning av kanske världens finaste mask. Denna mask visar Rebecca stolt upp på bilden här till höger. Givetvis finns även en bild på mig i den fantastiska masken, men eftersom jag har hästsvans (och därmed ser flintskallig ut framifrån, vilket gör att jag ser skrämmande mycket ut som en man) kändes det inte som en jättebra idé att lägga upp den här. Rebecca får lov att duga. Hon är ju som... fin... eller något åt det hållet... Ligger i min säng just nu gör hon också. SCORE!


På vägen hem från glassinhandlandet sa Rebecca en oerhört rolig sak som handlade om snor och dess bana ut ur hennes näsa, men jag får tydligen inte citera henne, sorgligt nog.

Lykkli_hästchey_99

Om jag ska vara ärlig är jag inte sådär supersugen på att skriva här idag (mestadels för att min hjärna känns ungefär som gegga, av någon outgrundlig anledning). Jag orkar inte gå igenom allt som hänt idag i detalj, utan jag kör en snabbgenomgång à la Melodifestivalen istället; bussresa till Luleå 11:30, lektion från 13:00-13:22, arg stund under tystnad eftersom jag praktiskt taget åkt till skolan i onödan, bussresa tillbaka till Piteå 13:30, träffa Rebecca på stan för att göra Piteå osäkert (höhö), inköp av ett par nya shorts (som jag uppenbarligen får liten rumpa i, om man ska lyssna på min vän), lyssnande på skrikande alkoholister i Småstaden, hemgång, ombyte, ridning, datorn (där jag nu sitter fast).

Ungefär så har min dag sett ut. Hiskeligt trevligt, må jag säga. De oerhört vackra bilderna ni ser ovan är resultatet av en övertrött My med för mycket tid över innan ridlektionen. Jag får lov att tacka min vän Olivia för att hon ställde upp som fotograf på bild #3, där jag halvt stryper den fantastiske lille pollen Corney, som konstigt nog finner sig i behandlingen utan att se alltför missnöjd ut (bara lite lagom missnöjd, men det är ju förståeligt). Om jag får säga det själv så har jag aldrig sett bättre ut. Dubbelhakan och det galna leendet klär mig verkligen.

Glad_chey_97

Jag älskar allt och alla just nu! Jag skulle kunna dansa oerhört fult och sjunga än fulare, för vet ni vad? Jag har skickat in den sista uppgiften för denna läsperiod! Jag är så oförskämt glad just nu att alla borde vara i närheten av mig så jag får smitta dem lite! Jag skulle kunna kyssa nästa människa som kommer i närheten, SÅ glad är jag! Jag är så glad att jag börjar alla meningar med "jag" och slutar alla meningar med utropstecken, förutom de som är frågor! Det ni!

Jag avslutar på en lite lugnare ton med ett utdrag från en oerhört fin låt som alla borde lyssna på minst en gång om dagen, nämligen Simon & Garfunkel - The Boxer.

In the clearing stands a boxer 
And a fighter by his trade 
And he carries the reminders 
Of ev'ry glove that layed him down 
Or cut him till he cried out 
In his anger and his shame 
"I am leaving, I am leaving" 
But the fighter still remains 

But the fighter still remains.

Vad bra det känns att sedan den tjugoförsta denna månad har min vän Rebecca skrivit lika många blogginlägg (varav två utan tillåtelse) på min blogg som jag själv gjort. Jag måste säga att jag har varit en oerhört aktiv bloggare de senaste dagarna, men det må så vara. Istället för att skriva ospännande inlägg här har jag roat mig med att skriva oerhört spännande saker om forskningsmetodik och diverse annat trevligt. Kan man annat än älska tentaveckan? Än mer underbar blir denna vecka när man, som jag, skjuter upp allt till sista dagarna och sedan förväntar sig att man ska hinna klart utan att stressa. Det låter väl vettigt, don't you think?

Igår var jag kanske en aning full. Kanske var Rebecca också en aning full, men mest var vi båda nog bara awesome. Kanske en aning patetiska också, med tanke på att vi roade oss med att bli på snusen ensamma hemma hos mig. Den största delen av kvällen spenderades dessutom i cam med Tut, och till viss del även med Tuts bror. De är lika varandra även om de förnekar det. Spännande.

Rebecca, jag ändrade layouten i dina inlägg, bara för att du var helt hopplös på att få dem att passa in bland alla andra. Inte OK. Om du ska blogga på min blogg får du banne mig inte ta dig några konstnärliga friheter...

Babi < 3

Jag har en otroligt fin och bra kompis. Hon heter Rebecca, och måste vara världens bästa människa, EVER. Därför ska jag också länka till hennes BLOGG.

[Edit] Nä, alltså seriöst. Rebecca är så sjukt bra och rolig och underbar. Nästan så att man typ kräks. Hon är jättetrevlig också, och så himla spännande. Hon vet typ allt om mig. Hon vet liksom allt om alla som jag vill ligga med och så. Himla bra, och praktiskt. Nu ska jag blir lite mer onykter. Hejdå bloggen!

Du är så jävla sexig, hora!

Ibland hamnar meddelanden hos fel mottagare, och ibland blir resultatet av det ganska så skojsigt, som när en viss Tomas råkar skicka ett meddelande till en viss My (a.k.a. moi) även om det skulle till en viss Martin.

- Du är så jävla sexig, hora!

Tack för den, Tut, det värmde!

Du och din vän Martin verkar ha en lite småmärklig relation, tycker jag, men jag ska inte döma er. Jag må vara hemskt nyfiken av mig, men vad ni sysslar med bakom sovrummets lyckta dörrar lägger jag mig inte i. Så länge ni är lyckliga är jag lycklig för er skull!

I am not young enough to know everything.

Idag har jag egentligen ingen som helst aning om vad jag ska skriva eftersom min dag inte varit särskilt spännande alls, måste jag säga. Efter att ha frågat Tut - T(h)omas the Train - om förslag på något att skriva om fick jag som svar att han inte visste, men att jag gärna skulle skriva något om honom. Nu sitter jag här och funderar på vad man kan säga om honom, annat än att han är underlig, har grymma glasögon och snygg finskjorta. Kanske skulle man kunna säga att han är ganska rolig också, särskilt när han är så trött att han halvt börjar gråta av skratt när han läser på parentsshouldnttext.com. Det får räcka.

Det mest intressanta som hänt idag (för jag räknar inte pluggande som något särskilt intressant...) är att jag roat mig med att ta några härliga duckface-bilder på mig själv. Dessa blev däremot lite för snygga för att läggas upp för allmän beskådning på bloggen, så jag behåller dem för mig själv (med ett undantag - du vet vem du är! Känn dig speciell). Jag vill ju inte att att någon med ett svagt hjärta skulle få syn på dem och dö av en hjärtinfarkt. Det skulle vara lite tungt att ha på mitt samvete.


Fashion is a form of ugliness so intolerable that we have to alter it every six months.

- Oscar Wilde

I am not young enough to know everything.

- Oscar Wilde

Våldgästad blogg.

Jag måste säga att jag är ganska värdelös på att komma ihåg att logga ut från saker när jag sitter vid Rebeccas dator. Eller, inte ganska värdelös, utan snarare oerhört värdelös. Två gånger på en dag?! Well played, Rebecca, well played...

Nåväl, jag låter Rebeccas fina inlägg ligga kvar, trots att hon fick för sig att lägga upp en bild på mig från 2008 (det vill säga från den tiden då jag var en hemskt häftig människa med hemskt trevlig hårfärg och lika trevliga poser, samt ganska kort hår). Msn-beroende var jag också, vilket man kan ana om man kikar på dataskärmen i bakgrunden.

Gårdagen slutade (om ni inte listat ut det redan) med att jag bet i det sura äpplet och pallrade mig iväg till Rebecca, trots lite snöblandat regn och annat trevligt. Väl framme tog trevligheten över och jag glömde nästan bort att det var hiskeligt besvärligt att gå dit.

Det hela slutade med att jag blev kvar i Rebeccas säng över natten och inte kom hem förrän på eftermiddagen nästföljande dag (det vill säga idag). Hemskt roligt!

BABI BABI BABI OOOOOH

TjaTja Bloggen!
Ibland är jag så himla smart, så smart att jag glömmer logga ut från Rebeccas dator. Vet inte riktigt vad som hänt denna dagen, förutom att jag umgåtts med världens mest underbara människa ever. Rebecca alltså.

Pusshejdå BLOGGEN! ;)

Snyggtjej

Jag är ganska så jättesnygg :)

Edit: Glömde logga ut från bloggen. Rebecca tog tillfället i akt...

Platon & Popper

Efter en timme och femtioen minuter, samt sex sidor med prat om Platons kunskapsanalys, kvalitativa och kvantitativa forskningsansatser, Poppers demarkationskriterium och pseudovetenskap är jag äntligen klar med min tenta. I am a very happy bunny (eller något åt det hållet), men jag kan inte riktigt låta bli att tycka att det är tråkigt att kursen avslutas i veckan, för märkligt nog har jag funnit det hela otroligt kul. Jag vet, jag är extremt töntig.

Just nu sitter jag och överväger om det är värt besväret att pallra mig iväg hem till Rebecca för lite kramar och annat trevligt (jag är hemskt kramig idag, nämligen). Å ena sidan säger mitt huvud att "Ja, awesome! Skynda!" och å andra sidan "Nej, det är långt och du är lat...". Vilka problem jag har.

Det lutar åt att faktiskt gå dit...

... men jag är lat.

Raidar du den här instansen ofta?

Egentligen skulle jag ha suttit och spelat Mario Kart med min lillebror vid det här laget, men så är inte fallet. Jag hann nämligen bara spela två banor innan kontrollen fullkomligt gav upp, vilket resulterade i att min älskade Yoshi hakade upp sig och körde runt i en ring utan någon som helst påverkan från min sida. Drunknade gjorde han också - många gånger. Stackars liten.

Nu sitter jag istället och tittar på när min lillebror (also known as Lilla Elektrikern, eftersom han läser elprogrammet på gymnasiet) knipsar och har sig med dosan, i hopp om att återuppliva den. Det är också otroligt spännande. Just nu halvt äter han en bit av en kabel. Det kanske låter... gott?

Dagens plugg på biblioteket följdes av ett besök på stan med lilla Rebecca där jag införskaffade ett par nya skor. Nya skor sitter nämligen aldrig fel!

För övrigt har människorna på 9gag äntligen tagit sitt förnuft till fånga och plockat bort den nya Discover-sidan som dök upp för ett tag sen och som inte gillades av någon. Tack, 9gag-människor, nu tycker jag om er igen!

Where do bad folks go when they die?

Idag är en Nirvana-dag. Detta betyder att jag spenderat hela morgonen, förmiddagen och nu lite på eftermiddagen lyssnandes på nyss nämnda band och sjungande deras låtar hemskt fult, minst sagt, trots att jag egentligen borde ha börjat tenta-plugga redan innan jag steg upp idag.

Nu väntar några effektiva timmar plugg på biblioteket tillsammans med (trumvirvel)... Rebecca! Det var så längesen sist vi sågs, menar jag. Riktigt trist att vi inte ser varandra så ofta nuförtiden... Man blir nästan lite vattuögd. Sorgligt. Nej, jag tror att vi borde sluta umgås så ofta då vi har dåligt inflytande på varandra. Våra möten blir bara värre och värre, men jag antar att det är så det ska vara när man är beztizar.

Förutom lyssnat sönder några Nirvana-låtar (skojar bara, klart man inte kan lyssna sönder dem...) har jag roat mig med annat idag, och detta kan ni se resultatet av här till höger. Ibland ser jag oerhört smart ut, och ibland lägger jag upp alldeles för många bilder på mig själv samtidigt. GRRR.

Nu jävlar ska jag lämna datorn och lära mig saker om vetenskapsteori.

I choose you!

Inatt kom jag inte i säng förrän kring klockan sju. Eller... rättelse: jag låg i sängen några timmar före sju, men då roade jag mig med först Rebecca och Tut och sen enbart Rebecca (höhö, tolka hur ni vill), fast egentligen var det nog mest jag som uppskattade det hela. De andra två var nämligen oerhört trötta och inte alls lika pratsamma som jag. På det hela taget var det trots detta riktigt kul, om än jag gjorde hemskt fula grimaser och sa en del minst sagt udda saker. Mysigt.

Klockan elva i morse, det vill säga omänskligt tidigt, ringde Rebeccas mor med uppmaningen att Rebecca skulle pallra sig hemåt för träning och annat spännande. Detta betydde inte bara att Rebecca blev tvungen att stiga upp efter bara några timmars sömn, utan även att jag blev tvungen att göra detsamma. Jag. Jag kan säga att det är en underdrift att påstå att jag var trött, men jag kan också säga att jag förtjänade det lite med tanke på att jag var den som halvt tvingade de övriga två att hålla sig vakna kvällen/natten/morgonen innan.

Nu sitter jag och spelar Pokémon samtidigt som jag tittar på Tut som också spelar Pokémon, men tydligen är ganska dålig och förlorar mot Misty flera gånger. Inte bra.

Gutt å puttilummu

Jag är en väldigt elak vän, enligt Rebecca, eftersom jag tvingar henne att sova med mig. Hon försökte bege sig hemåt redan vid ett-tiden, men icke sa Nicke. Med hjälp av min oerhörda övertalningsförmåga lyckades jag få min vän att stanna här hos mig. Nu är klockan 03:59.

Vi sitter och pratar med Tut, något som är oerhört spännande och trevligt, även om det mestadels är jag som pratar. Tut är en rolig, om än rätt trött, prick.

- Om jag får klamydia i halsen så gör det ingenting, för jag har Zyx.

- Rebecca

En driftig hustru är sin mans krona, en dålig är som röta i hans ben.

Min vän är egentligen en mycket osnäll vän. Kanske skulle man inte ens kunna kalla henne för en vän överhuvudtaget. Hon försöker få mig att uppdatera bloggen, trots att jag är alldeles nyvaken (jag satt uppe alldeles för länge - ditt fel, Tut) och inte har ett tillräckligt spännande liv för att något ska ha hunnit hända redan. Dum, Rebecca, dum. Nej, egentligen måste jag väl erkänna att det inte är något större fel på henne, och trots att det inte hänt något spännande i mitt liv idag betyder ju inte det att det inte hänt något spännande igår som jag kan berätta om.

Okej, det hände inget sådär SUPERSPÄNNANDE-LIKSOM-BA-CRAYZEEE, men jag mötte upp Rebecca och Anna-Maria på Nodo en stund, varpå Anna-Maria lämnade oss åt vårt öde, och jag och Rebecca bestämde oss för att bege oss mot Rebeccas hus istället. Slutligen hamnade vi i cam, pratandes med en viss Tomas, och läsandes en hel del fina utdrag ur både Bibeln och annat spännande. Rebecca var den oerhört duktiga läsaren, som hittade fina ordspråk såsom följande:

"En driftig hustru är sin mans krona, en dålig är som röta i hans ben"

Ikväll blir det att återigen träffa Rebecca (hur mycket har vi umgåtts senaste tiden, Bebban?), men denna gång för att titta på (förhoppningsvis) grymma filmer och uppdatera Rebeccas Sims hemma hos mig eftersom mitt internet inte är lika värdelöst som hennes. En hel del inmosande av godis i käften lär det också bli. Trevligt.

No, you listen!

Det känns som om jag nästan har varit lite duktig idag. Varför? Jo, jag har nämligen spenderat några timmar på biblioteket tillsammans med ett par klasskompisar för tentaplugg och statistik-filurande, vilket känns oerhört produktivt för att vara mig. På biblioteket sprang jag på Rebecca, som också pluggade, eller snarare "pluggade" om jag förstod henne rätt (läsning av Svindlande höjder känns inte direkt som plugg)... Medan hon satt där och "pluggade" kom Anna-Maria förbi en snabbis, enbart för att ge Rebecca kaffe. Dafuq? Varför har inte jag vänner som kommer förbi med kaffe (eller läsk) åt mig?

Det hela slutade med att jag och min vän lämnade biblioteket tillsammans för att ta en sväng på stan (herregud, vad vi umgås och har oss...), och trots att Piteå är litet lyckades vi fördriva åtminstone några timmar bland affärer och annat spännande. Ett fynd blev det för min del, nämligen en svart pennkjol (ungefär) som är tänkt att tjäna som efterträdare till den svarta kjol från 80-talet som jag ärvt av mamma, och som vid det här laget är halvt söndernött, trots lagning. Sorgligt. Jag försökte köpa mig ett par nya skor också, men där satte Rebecca ner foten och sa att nej, det fick jag minsann inte (eftersom jag sagt åt henne att jag har köpstopp), men vet du vad, Rebecca? Min mamma har sagt att jag får köpa skorna, för de var inte så dyra. Hah! Hon sa däremot att du var en bra vän som sa stopp också, så jag tänkte jag jag skriver det med, så du inte känner dig alltför dålig.

Edit 17:58: Jag glömde bort att jag följde med Rebecca till hennes mormor också. Otroligt spännande. Bullar och juice blev det.

Tut i rutan.

Detta är ungefär vad jag har roat mig sen klockan 18:00. Jag har nu suttit i en sisådär åtta timmar och glott på en viss Tut medan han babblat på, spelat Pokémon-sången (samt en hel del annan grym musik), pratat gotländska och gjort andra allmänt fräna grejer, allt emedan jag, som saknar mikrofon, suttit och skrivit så fingrarna blöder. Dagens motionspass är därmed avklarat. Känns bra.

Himla trevligt, om än lite underligt, måste jag säga. Två outfits hann betas av under tiden. Också det var himla trevligt.

Eftersom Rebecca var lite halvt sur på mig då jag inte uppdaterat bloggen idag (igår?) tänkte jag vara något utav en snäll kompis och nämna henne också. Kanske slänger jag också in att hon är en otroligt söt liten filur, men bara kanske.

Ordning är till för idioter.

Galet suddig bild. Det enda jag ville säga var att jag nog borde ta itu med städning av mitt sminkbord, men jag orkar inte riktigt. Ordning är till för idioter - genier behärskar kaos, som man så fint säger. Jag skiter nog i att städa för den här gången.

Jag älskar utseendet på min Bed Head After Party-flaska, det vill säga den underliga rosa saken mitt i bild.

- Always forgive your enemies; nothing annoys them so much.

- Oscar Wilde

It'll be anarchy!

Under "promenaden" (jag vet inte om man kan kalla galet springande, trädkramande och -pussande, balanserande och pinnviftande för promenad) med Rebecca fick jag syn på en oerhört vacker pinne som jag kände att jag bara var tvungen att ha. Den pinnen var mycket större och bättre än alla andra pinnar -- man skulle kanske till och med kunna kalla den för Pinnen med stort P. I min upphetsning över fyndet skyndade jag mig att springa i dess riktning. Det skulle jag inte ha gjort, för det resulterade i att jag drattade omkull på ett, för mig, oerhört osmickrande vis. Inte fick jag hjälp upp på fötter av min vän heller -- nej, hon stod på sidan om och tittade skrattande på (okej, jag erkänner att jag skrattade okontrollerat också) medan jag fick ställa mig upp alldeles själv.

Otrevligheterna tar inte slut där! Nej, jag blev nämligen lurad att gå ut på isen, trots att jag inte tycker om att gå på isar som jag inte ser ordentligt (vår promenad skedde i mörker). När jag väl tagit mod till mig och tagit ett steg ut på den blanka, plogade delen av isen gör min vän Rebecca det otänkbara; hon säger "oj, här vill jag inte vara längre, det knakade" och börjar jogga mot land, vilket resulterar i att jag får halvt panik och skyndar mig i säkerhet, bara för att sedan få höra att hon skojade. Isen knakade aldrig. Vilken fin vän jag har.

Nåja, resten av promenaden kan jag inte klaga på. Vi låtsades åka skidor i skidspåren, visade upp diverse märkliga gång- och springstilar, kramade några träd, kramade varandra, la oss i snön (okej, det var mestadels jag...), sjöng lite vackert och lekte vår egen variant av Spider Man medan vi balanserade på räcket till en översnöad flytbrygga, eller något i den stilen. Oerhört trevligt.

- Hey, how come Andrew gets to get up? If he gets up, we'll all get up, it'll be anarchy!

- John Bender, The Breakfast Club

I tasted it, no poison.

Idag har varit en oerhört spännande dag. Den inleddes med en dusch följd av ungefär en halvtimmes sjungande och dansande i underkläder och tights, som i sin tur följdes av påklädning, sminkning, bussåkning, inlärning (d.v.s. skola) och ytterligare lite bussåkning. Det hela var så nervkittlande att jag inte riktigt smält det ännu...

Nej, mitt liv är inte särskilt spännande alls. Förhoppningsvis blir det lite mer spännande när Rebeka kommer och hämtar upp mig med bilen (?!) för att vi ska på promenad. Makes sense, no?

(Jag har för övrigt lyckats börja grina på bussen idag för att Svindlande höjder är så sorglig. Lyckat!)

Ta en gaffel då.

Ikväll känner jag mig lite full, trots att jag inte druckit en droppe alkohol (vad jag vet). Trevlig känsla!

Kvällen spenderades på Nodo (kaffe och kaka, namnam) till en början, och avslutades med en knapp timmeslång promenad (samt snöplumsande vilket resulterade i vatten i skorna) fram och tillbaka i Badhusparken, sjungandes (läs skrikandes) diverse sånger, några från barndomen och några nyare, dansandes lite lagom graciösa danser samt kramandes, mestadels för att hålla värmen. Lite romantiskt stjärntittande blev det också. Vi väntade på att en meteor skulle krossa oss (som de Sims-nördar vi är) men lyckligtvis uteblev den, och vi överlevde kvällen. Våra kvälls- och nattpromenader är överlägset bäst av alla typer av promenader, även om det nu råkar vara så att jag halvt frusit ihjäl efter just denna. Jag fryser till och med om tänderna. Mina tår mår inte helt bra ännu heller. Sicken tur att jag har världens bästa tofflor!

Lite gullprat blev det minsann också. Vi är fantastiskt snälla med varandra;
Jag: Jag älskar nog dig faktiskt, någonstans långt inne...
Rebeka: Vad bra. Jag älskar dig också, antar jag...

Avslutar som så många gånger tidigare med lite minnesvärda citat från dagen:

Rebecca: Jag kan ju inte röra om i mitt kaffe med en jävla sked!
Jag: Ta en gaffel då.
Rebecca: Jag menade gaffel!

- Tack, jag sätter den i krukan... vatten... vasen!

- Du borde öka din statistik, och jag menar inte bloggen.

My hands smell like butterflies!

Efter en kortare visit på campus i Luleå (d.v.s. från klockan 08:30 till 13:30, bussen inräknad), där det inte hände något spännande nog att nämnas, mötte jag upp Rebecca i stan, där det inte heller hände något spännande. Rebecca är rätt tråkig, förstår ni. Hela tiden ska hon dansa inne på affärerna och kramas och ha sig. Det hela var himla jobbigt.

Nädå, jag dansade ungefär lika glatt som min vän, kramades ungefär lika klumpigt (vinterkläder gör det knappast lättare) och blev ungefär lika begeistrad över hudkrämer på Kicks. Som Rebecca skrev på sin blogg för inte alltför längesen; "... helt ärligt, vi kan inte gå på stan utan att göra konstiga saker.". Word, men trevligt har vi, och jag antar att det är det som räknas. Det, och det faktum att vi ser galet fräna ut.

Senare blir det att återigen möta upp Rebecca (vars namn jag nu skrivit fyra gånger i ett inlägg) men denna gång för fika. Jag lämnar er med två citat från idag:

- Nu känns det som om du knuffades...

 - My hands smell like butterflies!

- Rebecca

Like a streaker or something.

Jag överlevde ridlektionen utan benbrott, stukningar eller avramlingar. Detta trots att hästen jag satt på halvt exploderade lite då och då, men det är ju alltid trevligt (särskilt när hästen glömmer bort att den har fyra ben att hålla reda på och därför snubblar lite sådär lagom mysigt)... Fina framdelsvändningar blev det åtminstone, och man kan ju inte direkt klaga på fartvinden under galoppen.

Resten av kvällen ska spenderas med att kolla igenom dagens uppdateringar på 9gag, utan att använda mer energi än nödvändigt. Att scrolla är därmed uteslutet och min vän tangenten J får stå för bläddrandet. Det blir nog fint (och ojobbigt), ska ni se. Using 9GAG like a boss.


– Magnemite's following Pikachu around like some kind of streaker or something...
– A-Ash, you mean a stalker!

– Ash & Brock, Pokémon - Sparks Fly for Magnemite

I drömmarnas trädgård.

Idag stormar det ute. Jag har dött drygt sjutton gånger och varit nära att dö dubbelt så många gånger. Huset har blåst omkull och vinden har slitit sönder min fina, röda kappa, samt förvandlat mitt hår till svinto. Dessutom blåste jag iväg några hundra meter när jag skulle till bussen, men jag hann i tid ändå, för jag är så rysligt snabb. Jag drunknade lite i smältvattnet också.

Kanske inte. Jag kanske överdriver lite, men inte mycket. Svinto-biten stämmer åtminstone. Jag hatar vinden. Jag hatar att kappan tar så mycket vind att man nästan drattar på ändan. Jag hatar att jag ätit ofantliga mängder hår idag (även om mitt schampoo luktar godis). Det skulle inte förvåna mig om jag spyr upp en hårboll inom kort.

Förutom hatat vinden har jag idag varit i Luleå, om det inte framgick då jag nämnde bussen tidigare, för ett statistik-seminarium och tentastuga. Seminariet spårade så det bara skriker om det (jag misstänker att jag inte är ensam om att ha sovit några timmar för lite i natt). De ämnen som seminariet behandlade -- utöver kursinnehållet -- var antalet visdomständer och utdragna tänder vi i klassen hade (mina svar: inga och inga), Ika i rutan (Ika spelade för övrigt Findus i Pettson och Findus - Tomtemaskinen), Harry Potter (sidospår då vi diskuterade tidsmaskiner, för andra gången) och Teletubbies. I drömmarnas trädgård (som är i klass med Teletubbies då det kommer till obehagliga barnprogram) fick också vara med på ett hörn. Tentastugan hölls på en något bättre nivå.

Känns som en givande dag. Om ett par timmar ska jag till stallet, och jag hoppas att det inte blir att rida utomhus idag med tanke på dagens vind. Jag orkar inte dö en gång till.

'May she wake in torment!' he cried, with frightful vehemence, stamping his foot, and groaning in a sudden paroxysm of ungovernable passion. 'Why, she's a liar to the end! Where is she? Not there—not in heaven—not perished—where? Oh! you said you cared nothing for my sufferings! And I pray one prayer—I repeat it till my tongue stiffens—Catherine Earnshaw, may you not rest as long as I am living; you said I killed you—haunt me, then! The murdered do haunt their murderers, I believe. I know that ghosts have wandered on earth. Be with me always—take any form—drive me mad! only do not leave me in this abyss, where I cannot find you! Oh, God! it is unutterable! I cannot live without my life! I cannot live without my soul!'

– Emily Brontë, Wuthering Heights

Oh, och jag har börjat läsa Svindlande Höjder igen. Jag får alltid lika ont i magen av den boken, så varför jag envisas med att plåga mig själv på det viset kan jag inte svara på.

Nå motorolja.

I helgen har jag ätit så mycket munkar, godis, chips och Gud vet allt att det är ett under att jag fortfarande kan stå och inte rullar fram. Jag ska inte äta godis igen på evigheter. (Om jag känner mig själv rätt var föregående mening ett löfte som lär brytas redan om några dagar, men i alla fall.)

Eftersom detta är min sista dag i Arjeplog tänkte jag avsluta med ytterligare några citat från min älskade morfar:

- (mormor) Var har jag den där handkrämen? Jag är ju så torr om händerna...

- (morfar) Men du, jag har nog nå olja. Nå motorolja.

- Hon hadd nåra jädra mjölkmagasin! (Om Sarah Dawn Finer i Melodifestivalen)

- Men Jönsson, hon bor i Skåne. Där heter man Jönsson.

Melodifestivalen.

Ikväll är det melodifestivalen. Jag tänkte bara upplysa om detta, då det är en väldigt viktig kväll, bara så att ni vet. Om Ranelid går vidare till Eurovision Song Contest tänker jag aldrig mer se de svenska uttagningarna. Aldrig.

Edit 22:25: Helt rätt låt vann (med andra ord: Loreen vann), which means I'm a happy bunny! Det betyder också att Ranelid inte vann, vilket i sin tur betyder att jag har tillstånd av mig själv att fortsätta titta på de svenska uttagningarna. Fantastiskt.

Tofflor och televisionsapparater.

Idag har jag inhandlat kanske världens bästa tofflor. Nej, jag överdriver inte, inte alls. Jag ska bo i mina nya tofflor, för de är de bästa tofflorna i hela världen. Har jag sagt att mina nya tofflor är världsbäst? Kanske, men det tål att upprepas; mina tofflor är världsbäst. De är inte de vackraste, men å andra sidan är utseendet inte det primära, utan det primära i det här fallet är det faktum att de är supergosiga och har mysigt tjock sula. Jag skulle kunna ha dem som gosedjur om det inte vore för att det funnits fötter i dem (märkligt fakta -- jag tar vid där första inlägget avslutade -- #25: Jag har en släng av podofobi. Jag avskyr fötter.)

Min mormor är det mest otekniska människa jag känner, men man kan åtminstone inte påstå att hon inte försöker, trots sina bristande kunskaper. Jag och mamma har idag (med mormors "hjälp") bytt ut mormor och morfars gamla tjock-TV mot en platt-TV, och med det följde en del kanalsökningar, diverse ihopkopplingar och annat spännande. Ungefär såhär såg det hela ut:

Mamma läser bruksanvisningen till TV:n för att se vad som ska göras. Mormor fipplar med alla fjärrkontroller som finns i närheten, samt knappar på tv:n, flyttar på sladdar och ställer om den lilla antennen. Jag försöker hålla mormor borta från TV med tillbehör, samt försöker förklara för henne att det inte spelar någon roll hur mycket hon knappar på fjärren till VHS/DVD-spelaren -- det kommer ändå inte påverka satellitmottagaren. Morfar sitter i en fåtölj och tittar skrattande på.

Success!

Mormor (om det faktum att mottagningen för de markbundna kanalerna var dålig):

- Jag tror att det är skannern...

Vad skannern har med bilden på TV:n att göra vet jag inte, men tydligen var det den som var boven i dramat, och inte det faktum att det halvt stormade ute eller att antennen var felinställd. Kanske menade hon att scart-kabeln -- som inte heller den har något att göra med saken -- var problemet?

Nu ser jag att mormor återigen är i farten.

- Är hon ini TV:n? /djup suck/ Jaa-ha...

- Morfar

Bokcirkel, bok-tvåhörning eller boklinje.

Jag och Rebecca planerar att dra igång en bokcirkel där vi kan nära vårt sorgliga intresse för böcker skrivna främst av döda kvinnor (andra böcker välkomnas möjligen också). Borta med vinden ska läsas för första gången för min del. Svindlande höjder ska läsas för första gången för Rebeccas del. Det blir nog fint. Mjå.

Är du en läskunnig piteå-bo som inte avsyr böcker och inte har en social fobi så är du välkommen, under förutsättning att du som person inte är fullkomligt olidlig. Det är en fördel om du inte är en dömd sexualförbrytare eller väldigt våldsam av dig. Att du talar svenska underlättar en del, och likväl att du har någorlunda vettig (läs märklig) humor. He jär bara å hör av sä.

“Love is not so much a matter of romance as it is a matter of anxious concern for the wellbeing of one's companion.”

― Charlotte Brontë, Jane Eyre

“Reader, I married him.”

― Charlotte Brontë, Jane Eyre

Månader, veckor, dagar och sånt.

- Ja så då nå poliser tidigare, men dom var då så små...

- Morfar

Om exakt en månad fyller min vän Rebeka år. Det betyder att jag fyller år om exakt sju månader, men nu handlar det faktiskt inte om mig, utan om min vän som snart får handla på systemet själv. Grattis i förskott, tompis! Du får ytterligare ett grattis när du fyller år, tänkte jag. Om ett år och en månad får du gå på krogen i USA.

Min vän Irma fyller tjugoett år om sju månader, en vecka och sex dagar. Det ni!

Darn this stuff!

Idag har varit en funderar-dag.

Varför är det nästan alltid Pelle, Kalle eller Lisa som får figurera i exempel? (Varför inte Alfhild eller Göte?)

Hur skulle man se ut om man använde ögonfransböjaren upp och ner och böjde ögonfransarna neråt, om det överhuvudtaget är möjligt? (Ska testas...)

Vem är människan som gör pratbiten i Thriller? (Jag googlade och det är Vincent Price. Ni vet, uppfinnaren från Edward Scissorhands -- som tydligen heter Saxhand Edward i Finland, om man ska lita på IMDb -- vilken för övrigt är en grymt bra film.)

Vad hände med Jan Ohlsson som spelade Emil i Lönneberga? (Han arbetar inom databranschen, bor i villa och har två barn och glasögon.)

För er som är intresserade (Irma?) så är det för övrigt Brian från Breakfast Club, a.k.a. Anthony Michael Hall, som spelar den tuffe pojkvännen i Edward Scissorhands.

- Forget about holding her hand, man. Think about the damage he could do to other places.

- Jim, Edward Scissorhands

Nå, va äre bra till?

Idag trodde jag att det var lördag när jag vaknade. Det är det inte. Det är fredag. Det kändes som om jag fick en extra dag på veckan då mamma påpekade det.

Vad gjorde jag då på den där extra dagen? Jag sprang på marknaden tillsammans med mor, mormor och morfar. Lillebror har sedan länge övergivit oss för vår kusin. Mormor och morfar tappades bort ett x antal gånger då de sprang på någon eller något som behövde stannas för, men är nu återfunna och i säkerhet inomhus. Vädret var förresten förfärligt. Snö och elände.

Egentligen borde man alltid ha ett block med sig i närheten av min morfar, för han säger de mest roliga saker. Många sådana saker har det blivit idag, men eftersom jag inte går runt med ett block i handen så minns jag inte mycket. Sorgligt.

Konversation mellan morfar och mor:

- Va äre där?

- Ett halsband.

- Nå, va äre bra till?

- Det är snyggt!

- Äre he? (Mumlar något ohörbart).

Dear Americans

Dear American readers,

I must say that I have absolutely no idea (what so ever) what it is that brings you to my so called blog, but have no fear; I welcome you as I would any Swedish reader, i.e. with a peck on the forehead and something resembling a smile. Keep reading (or trying to read) my swedish jibberjabber while you feast on your burger from Mickey D's. Thank you.

Yours sincerely,

My (yes, that is my name)

PS. As for you Ukrainian readers -- I have no idea what you're doing here either, but do enjoy your stay. DS.

Pannlös och lobotomerad.

Tro det eller ej, men ibland händer det att jag tar kort på mig själv. Det händer inte ofta, men det händer, och de få gånger det händer handlar det inte om varken fina eller särskilt seriösa bilder, utan snarare om bilder liknande den här till höger - nämligen suddiga, pannlösa bilder där jag tagit på mig min bästa förvånad-och-lobotomerad-min tillsammans med en riktig plutmun. Fullträff. (Rebecca och Irma, ni kanske känner igen posen från en sedan länge raderad bild från min bilddagbok, om ert minne inte är åt fanders. Jag måste säga att jag såg betydligt fränare ut på den tidigare varianten av bilden, men alla älskar remakes.)

Denna bild är resultatet av en trött och hemskt uttråkad My som hade en hel del tid över innan föreläsningen imorse och därför spenderade säkert en kvart inne på toaletten, uträttande diverse morgonbestyr som inte hanns med hemma, bland annat tandborstning och mimning (kan man säga så?) till musik långt äldre än jag.

"I wanna breed like you! I mean, I wanna be a breeder like you! I mean... your Vulpix is nice..."

- Brock (to Suzie), Pokémon - "Fashion Flash"

Det var på väg till Arjeplog som jag frös ihjäl och dog.

- Tittar vi till höger ni kan vi skymta en gran mellan tallarna om vi anstränger oss, och tittar vi till vänster kan vi se ett berg med snö och lite älgbajs på. Om en sisådär fem minuter gör vi ett kort uppehåll vid en liten affär som säljer färsk torsk i charken. Ni som inte tänkt handla torsk kan passa på att titta på ortsbefolkningen och deras skotrar (som deras alldeles för små barn får köra själva).

Jag har haft en oerhört spännande bussresa (se ovan). Totalt har jag idag spenderat 5 timmar och 15 minuter på bussar. Till Luleå - från Luleå - till Arjeplog. Nu är jag less.

Man vet att man är i Arjeplog när tvålen inte går att tvätta bort från händerna.

IrmiZ: Don't you want me oooh!!!

MyZan: No, I do not want your tainted love! Don't touch me, please. I want to be dancing with tears in my eyes... You know, I wish that I had Jessie's girl! I can't fight this feeling any longer!

Ibland är jag oerhört teknisk av mig. Igår var jag faktiskt så teknisk att jag skrev detta inlägg, men fipplade med klick och tangenter så att det inte publicerades förrän idag. It's magic.

Hursomhelst, det jag vill ha sagt är att när detta synliggörs för världen sitter jag på en buss på väg upp mot Arjeplog, där jag planerar spendera helgen tillsammans med mor, bror och morföräldrar, springandes på marknad och ätandes mormors stuvade makaroner. Det ni.

Jag lämnar er med en sonett av en gubbe som varit död rätt länge vid det här laget, vilken jag inte riktigt kunnat få ur huvudet sen jag läste den under mitt första år i gymnasiet. Jag slänger också upp ännu en promarker-teckning som inte är ny.

Like as the waves make towards the pebbled shore,

So do our minutes hasten to their end;

Each changing place with that which goes before,

In sequent toil all forwards do contend.

Nativity, once in the main of light,

Crawls to maturity, wherewith being crown'd,

Crooked elipses 'gainst his glory fight,

And Time that gave doth now his gift confound.

Time doth transfix the flourish set on youth

And delves the parallels in beauty's brow,

Feeds on the rarities of nature's truth,

And nothing stands but for his scythe to mow:

And yet to times in hope my verse shall stand,

Praising thy worth, despite his cruel hand.

- Shakespeare, sonett LX

Groudon i rampljuset

Fördelen med att förhandsboka expansioner till The Sims 3 är att man praktiskt taget alltid får hem dem dagen innan releasedatumet och därmed känner sig alldeles lagom frän och privilegierad. Jag fann TS3 I Rampljuset i brevlådan då jag kom hem, så denna expansion var inget undantag, vilket jag tackar så mycket för. Besynnerligt nog spenderar jag trots detta inte kvällen simsande. Rättelse: Jag simsade ett tag, tills jag kom fram till att jag är för trött för att försöka förstå mig på de nya funktionerna, så jag övergav Sims för att istället stämma träff med en god vän -- Pokémon Ruby.

Jag har rätt nyligt fångat Groudon. Mycket fint. Mjå. Gotta catch 'em all!

"No sight so sad as that of a naughty child,” he began, “especially a naughty little girl. Do you know where the wicked go after death?”

“They go to hell,” was my ready and orthodox answer.

“And what is hell? Can you tell me that?”

“A pit full of fire.”

“And should you like to fall into that pit, and to be burning there for ever?”

“No, sir.”

“What must you do to avoid it?”

I deliberated a moment; my answer, when it did come, was objectionable:

“I must keep in good health, and not die.”

- Charlotte Brontë, Jane Eyre

GameStop

Under ett besök på GameStop tillsammans med Rebeka, där den mesta tiden spenderades diskuterandes Ezio och Altaïr (oj, vilken fantastisk mening det där blev):

- Behöver ni hjälp?

- Nej, vi bara tittar.

- Åt er själva?

- Mm...

Givetvis tittade vi på tv-spel åt vår gemensamma pojkvän, Tom Hardy. Givetvis. Nej, givetvis gjorde vi inte det. Givetvis är vi helt enkelt bara så pass nördiga att vi hänger på GameStop för vårt eget höga nöjes skull. Givetvis. Givetvis älskar jag att skriva givetvis, och givetvis var det oerhört trevligt att vandra runt i stan några timmar med min vän, om än hon är märklig.

Som traditionen bjuder (eller, okej, det har bara hänt en gång tidigare, men som den eventuellt blivande traditionen bjuder) avslutar jag med ett citat från samma visa kvinna som fick avsluta gårdagens inlägg:

- Det är procent på saker!

Patrik, är du också arg?

Idag är jag arg. Idag har jag åkt buss till Luleå helt i onödan. Idag har jag slösat två bussresor på absolut ingenting. Idag är det enda vettiga jag gjort att läsa fyra kapitel i Grundläggande statistik på bussen. Vad är det då som hänt, kan man fråga sig. Jo, det är nämligen så att föreläsaren uteblev idag, utan någon som helst förvarning. Ingenting. Åssit. Nada. Nothing. Rien. Nihil. Kul.

Rik på glasmagneter.

Idag exploderade ett av våra glas. Resultatet blev glassplitter både på golvet och i diskmaskinen, vilket inte var särskilt uppskattat av någon. Jag ska uppfinna antingen magnetiskt glas eller en särskild magnet som attraherar glas, och tack vare den uppfinningen ska jag bli rik. Barasånivet. Inget mer till synes oändligt sopande och letande efter de små pyttiga (ja, du läste rätt - pyttiga) glasbitarna som inte syns men gör ont i fötterna.

"If all else perished, and he remained, I should still continue to be; and if all else remained, and he were annihilated, the universe would turn to a mighty stranger: I should not seem a part of it."

- Emily Brontë, Wuthering Heights

Nej, Jesus - stanna!

Jag var ganska djupsinnig när jag var yngre. Kanske skulle man också kunna kalla mig för emo, men jag föredrar djupsinnig - det ligger bättre på tungan (och får mig att verka coolare än jag i själva verket var...). Varför denna plötsliga insikt, månntro? Jag har läst igenom min gamla blogg, vars adress jag avser lämna onämnd. Låt oss stanna vid det faktum att jag var en rätt filosofisk och djup människa en gång i tiden, utan att gå in djupare på det. Snäll var jag också;

"I alla fall, Rebecca, jag älskar dig. Det är inte bara som jag säger, jag gör det verkligen. Ett år och tre månader, eller vad var det du sa? Du är min bästa vän och snacka om att jag är glad att jag har dig."

Så snäll var jag 2008! Rebecca var också snällare förr. Nu säger hon saker saker som "My är också helt okej." Tack, tompis, du är inte helt olidlig du heller, och ditt sällskap ikväll var inte helt oangenämt!

Jag lämnar er med ett ett citat tillhörande en, trots sin ringa ålder, mycket vis kvinna:

- Nej, Jesus - stanna!

Freudian slip.

Det är inte varje dag man diskuterar penisavund och tidsmaskiner med sin lärare (utan att ens hamna utanför kursinnehållet, kan tilläggas). Detta är inte en sådan dag (faktum är att den dagen inföll förra veckan. Ytterst trevligt!) utan snarare en sådan där plågsamt händelselös dag där det mest spännande som hände var att jag vaknade några stackars minuter senare än planerat (och detta till trots hade tid att trycka i mig nudlar innan bussen kallade). Ack, vilket sorgligt liv jag har!

Lite mindre sorgligt lär det bli om en sisådär 61 minuter på ett ungefär, då jag ska möta min fina lilla (en och en halv meter, lite drygt) vän Rebecca för fika och photoshop.

Slänger upp en gammal promarker-teckning jag gjort av en flintskallig tjej med vitt flor också - bara för att liksom.

Moe-lay really pumps my nads.

Min högst älskade frukostklubb får lov att natta mig ikväll, som så många andra kvällar.

What can I say? I'm thrilled!

Om jag gör det enda rätta (med tanke på att jag har skola imorgon) sover jag när det är dags för den pluttigaste scenen i hela filmen,

men om jag istället är vaken lär jag se ut ungefär såhär (minus det röda håret, de bruna ögonen och hålen i öronen, men annars snarlikt. Ehe.):

I figure all I need is a lobotomy and some tights.

Jag älskar bubbelplast och 80-talsfilmer. Jag är lite kär i John Bender (okej, mycket). Jag river sönder mina naglar om jag inte har dem lackade konstant. Jag har två tamråttor. Jag har aldrig luggen uppsatt om jag ska någonstans där det finns människor. Jag har ett tiotal favoritskådespelare, varav en är Tom Hardy. Jag älskar Svindlande Höjder av Emily Brontë - det är min absoluta favoritbok. När jag klottrar gör jag nästan alltid fjädrar. Jag har dagligen underliga funderingar och googlar de mest märkliga ting. Jag brukar roa mig med att skapa simmar i The Sims 3 och sen aldrig spela med dem. Jag pratar ofta fortare än jag tänker. Jag är barnsligt förtjust i Pokémon. Jag var förälskad i Link från Zelda när jag var yngre (och kanske lite fortfarande). Jag älskar Tetris. Jag memorerar konstiga saker när jag läser. Min favoritkanal är BBC Entertainment. Jag är alltid rädd att bussar inte ska stanna när jag trycker stopp, eller köra fel väg. Jag har väldigt svårt att bestämma mig. Jag gillar tv-spel men är, om jag ska vara ärlig, riktigt dålig på de flesta. Jag har aldrig ätit på McDonalds. Jag är sorgligt fascinerad av engelsktalande människor. Oh, och jag är nitton år gammal och heter My.

Jag har nästan inga bilder på mig själv, så jag tog en bild på Brian med en penna i näsan istället. Det känns som en bra kompromiss.