I choose you!

Inatt kom jag inte i säng förrän kring klockan sju. Eller... rättelse: jag låg i sängen några timmar före sju, men då roade jag mig med först Rebecca och Tut och sen enbart Rebecca (höhö, tolka hur ni vill), fast egentligen var det nog mest jag som uppskattade det hela. De andra två var nämligen oerhört trötta och inte alls lika pratsamma som jag. På det hela taget var det trots detta riktigt kul, om än jag gjorde hemskt fula grimaser och sa en del minst sagt udda saker. Mysigt.

Klockan elva i morse, det vill säga omänskligt tidigt, ringde Rebeccas mor med uppmaningen att Rebecca skulle pallra sig hemåt för träning och annat spännande. Detta betydde inte bara att Rebecca blev tvungen att stiga upp efter bara några timmars sömn, utan även att jag blev tvungen att göra detsamma. Jag. Jag kan säga att det är en underdrift att påstå att jag var trött, men jag kan också säga att jag förtjänade det lite med tanke på att jag var den som halvt tvingade de övriga två att hålla sig vakna kvällen/natten/morgonen innan.

Nu sitter jag och spelar Pokémon samtidigt som jag tittar på Tut som också spelar Pokémon, men tydligen är ganska dålig och förlorar mot Misty flera gånger. Inte bra.