But the fighter still remains.

Vad bra det känns att sedan den tjugoförsta denna månad har min vän Rebecca skrivit lika många blogginlägg (varav två utan tillåtelse) på min blogg som jag själv gjort. Jag måste säga att jag har varit en oerhört aktiv bloggare de senaste dagarna, men det må så vara. Istället för att skriva ospännande inlägg här har jag roat mig med att skriva oerhört spännande saker om forskningsmetodik och diverse annat trevligt. Kan man annat än älska tentaveckan? Än mer underbar blir denna vecka när man, som jag, skjuter upp allt till sista dagarna och sedan förväntar sig att man ska hinna klart utan att stressa. Det låter väl vettigt, don't you think?

Igår var jag kanske en aning full. Kanske var Rebecca också en aning full, men mest var vi båda nog bara awesome. Kanske en aning patetiska också, med tanke på att vi roade oss med att bli på snusen ensamma hemma hos mig. Den största delen av kvällen spenderades dessutom i cam med Tut, och till viss del även med Tuts bror. De är lika varandra även om de förnekar det. Spännande.

Rebecca, jag ändrade layouten i dina inlägg, bara för att du var helt hopplös på att få dem att passa in bland alla andra. Inte OK. Om du ska blogga på min blogg får du banne mig inte ta dig några konstnärliga friheter...